Med säte i den vackra hamnstaden Szczecin i nordvästra Polen, leder Pawel Karas ett team med tre ingenjörer som utvecklar nya produkter. Bland annat har teamet utvecklat prototypen för Side Dumper-vagnen som senare exporterades till Egypten och som sedermera fick stor betydelse för utvecklingen av specialvagnen Q60 för Trafikverket.
– Jag hade ingen stor kännedom om Sveriges geografi när jag tackade ja till traineeplatsen. Det var egentligen först efteråt som jag tittade på kartan och såg hur långt norrut jag skulle flytta … Men äventyret har varit väldigt lärorikt.
Hur började din resa hos Kiruna Wagon?
– När jag studerade på universitetet här i Szczecin var jag medlem i en internationell organisation som ordnade traineeplatser runtom i världen. Luleå Tekniska Universitet satt i kommittén och var i kontakt med Kiruna Wagon som tillhandahöll en plats. Jag var i full gång med att göra färdigt min master inom maskinteknik när en vän sa åt mig ”du borde söka”. Jag övervägde det och bestämde mig för att jag inte ville missa möjligheten.
Vad var din första känsla när du landade i Kiruna?
– Jag landade i november 2016 och blev överraskad av snömängderna! Men jag blev också överraskad av Kirunagruvans storlek. Det var imponerande. På Kiruna Wagon fanns vid det tillfället två andra traineer, en från Kina och en från Iran, så jag fick en väldigt internationell känsla direkt.
Du stannade fem år i Kiruna, åren 2016 – 2021, hur upplevde du staden?
– Det är helt klart en speciell stad och inte minst geografiskt. Den ger väldigt stora möjligheter till den som vill arbeta och utvecklas. Industrin håller en hög nivå och jag skulle säga att det är en perfekt plats för ingenjörer. Jag upplevde faktiskt Kiruna som en internationell stad och det var inte svårt att finna nya vänner bland andra expats.
Skiljer sig arbetskulturen mycket från den polska?
– Ja, det gör den. Jag skulle säga att den polska arbetskulturen närmar sig den svenska allt mer. Förut var det vanligt att man tilltalade auktoriteter med ”yes, sir” och ”yes, Mr. Director” här i Polen, men det börjar försvinna. I Sverige är inte människor lika stressade och det är på både gott och ont. Överlag har man en bättre livskvalitet i Sverige med en balans mellan fritid och jobb men man kanske inte är lika mycket ”på tårna” som i Polen. Ibland tror jag att man behöver känna lite mer stress för att ta sitt fulla ansvar.
Nu är du tillbaka i Polen, fick du hemlängtan?
– Det var under pandemin som jag sökte mig tillbaka till Polen och tog jobbet med mig. Jag kom överens med Kiruna Wagon om att testa i tre månader och om det inte fungerade så skulle jag komma tillbaka till Kiruna igen. Men vi fick det att fungera, jag introducerade min nuvarande kollega för Kiruna Wagon, och steg-för-steg etablerade vi kontoret här. ”Nöden är uppfinningens bästa vän”, brukar det ju heta. Kiruna är en bra plats men nu har jag min arbetsvardag och min fru här.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
– Jag kommer till kontoret halv åtta och då är ingen här ännu. Det ger mig tid att planera dagen och prioritera i och med att jag leder arbetet. Här i Polen har vi inte så många fikastunder utan tar med en kopp kaffe till skrivborden i stället … Vi har vanligtvis dagliga möten med kollegorna i Kiruna och med våra kunder. Jag supporterar i säljarbetet och hjälper vd med förfrågningar och prissättning, koordinerar transporter och inspektioner. Jag utvärderar också designer på våra prototyper och följer det arbetet noggrant.
Hur skulle du beskriva Kiruna Wagon bäst?
– Det är ett litet företag med väldigt stora projekt. Därför kan en anställd på Kiruna Wagon inte endast arbeta med en enda sak utan vi lär oss från olika delar av verksamheten. Organisationen är väldigt supporterande och det finns en förlåtande kultur. Det är en bra plattform för ambitiösa medarbetare och gör man sitt bästa så blir man uppskattad.
Funktionen idag: Teknisk försäljningschef, Kiruna Wagon
